Tankar som snurrar

Har funderar en del kring samtalet som jag hade med min svenska gynekolog... Hur kommer det sig att hon nu efter att jag konsulterar med en annan gynekolog helt plötslig, i och för sig arg, beviljar mig Pergotime? Hur kommer det sig att man måste sätta press på en läkare när kärleken till ett barn är så högt så det gör ont? Hur kommer det sig att det finns så många barn som lider där ute i samhällen världen över, där föräldrarna inte bryr sig om sina barn och ändå så agerar inte samhällen i många fall. Men när man inte kan skaffa barn utan hjälp, med mogen ålder och ett rikt liv med många erfarenhet som gör oss till stabila föräldrar så får man ingen hjälp utan tiden bara tickar iväg. Känner lite som om det de tänker... "Tiden läker alla sår... snart har de kommit över eller så är det helt för sent för dem att skaffa barn så slipper vi det problemet."

TRAGISKT!

Läste på lite om Pergotime och ser att sidan 1177.se rekommenderar att ett spermaprov skall vara lämnat från mannen. Men min gynekolog anser att det inte behövs för han har ju trots allt ett barn på 9 år och under dessa år borde inget ha förändrats. Om jag INTE blir gravid under 3 månaders behandling då kan man först testa honom för det skulle ju bara så jobbigt och omständigt för oss att ta oss till testkliniken vid två tillfällen med 2 veckors mellanrum. Men är det inte upp till oss att avgöra om det är besvärligt eller inte? Till och med min sambo fnös åt kommentaren hon gav mig.

Är det inte bättre att utesluta alla eventuella fel som kan påverka en graviditet på ett negativt sett? För mig är det en självklarhet men uppenbarligen inte för sjukvården. Visst jag är "för" gammal (blotta 39 år i september) för att få IVF men det finns andra vägar att gå för att få det utan att bli nekad p.g.a ålder. Så jag VILL VETA om allt är okej med min sambo och mig! Det borde väl vara varje medborgares rättighet att utreda om man är frisk eller inte?!

Många funderingar snurrar i mitt huvud, hur skall vi göra? Vad skall vi göra? Hur skall vi kunna gå till botten med allt detta. Man skall ju vara lugn och harmonisk för att en graviditet skall ta sig, men hur kan sjukvården ens tänka tanken när de själva lägger på oss en ofrivillig stress...? Jag får då inte ihop matematiken, får ni?